1A DET SLUMPMÄSSIGA NARRATIVET

Slumpen, något som inte kommer planerat utan bara dyker upp. Hur kan jag få till en planerad slump? Instruktionerna för veckans uppgift gick ut på att komma bort från sig själv för att komma åt slumpen. Jag tänkte tvärtom; utgick från mig själv för att skapa en regel för slumpen. Där har vi mitt första val. Slumpen utgår från ett påhittat personnummer: 8 7 0 1 2 1, som skulle kunna vara mitt. Siffrorna är mina förhållningsregler.

En tanke jag ställer mig när jag börjar slumpa fram bilder med kameran är vad jag vill fota. När jag har fotat enligt min första regel blir jag inte nöjd. Tråkiga bilder. Varför trodde jag att slumpen skulle ge mig roliga bilder? Det är något med slumpen som representerar spontanitet, nyfikenhet och driv som gör att jag inte blir nöjd med att bara få tråkiga bilder på fasader. Det dokumentära fotot är sprunget ur slumpen, att vara där och då. Men oavsett hur sanningsenligt ett foto än må vara finns det alltid val bakom varje bild som påverkar hur vi läser den.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Longhurst skriver om den urbana människan som har många val och möjligheter framför sig. Att skapa regler kan närmast ses som en överlevnadsstrategi, vi kan helt enkelt inte hälsa på alla vi möter. Den generella regeln i staden blir att skärma av, oftast genom sin telefon. Jag behöver fler regler. På kyrkogården försöker jag skapa ett system av gravar. 10 gravar på rad bildar ett numeriskt system och med detta system kan jag skriva fram personnumret, fast i gravskrift då. Eller runskrift, hehe. Det här är en regel som passar mig lite mer. Systematiskt, och lite mer uträknat. Eftersom mitt personnummer innehåller samma siffror flera gånger (t ex 1) måste jag fota grav nr 1 flera gånger. För det är regeln och den ska hållas. Så här skriver man alltså personnumret i runskrift:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Nästa system jag bygger upp utgår från ett namn F R I D A, som skulle kunna vara mitt. Jag ska fota gravar vars döda invånares för- eller efternamn börjar på den bokstaven namnet. Alltså först F, sen R osv.

• 

• 

• 

• 

• 

På kyrkogården gör jag val:

• Avgränsar mig till ett visst område.
• Det avgränsade området har bara gamla och flådiga gravstenar, alltså bestämmer jag mig för att fota en särskild typ av visuell kultur i gravarnas utformning.
• En tanke bakom att bara fota pråliga och stora gravar handlar om kulturell tillhörighet. Förmodligen kommer inte min familj ha råd med en så stor gravsten när jag dör. Kanske är det ett sätt att leva mig in i de finare salongerna, till en kultur jag egentligen inte tillhör?
• Jag hade också ett Robin Hood-perpsektiv; ta från dem rika och ge till fattiga (mig, en student). Alla fabrikörer och kamrerer kunde minsann ge lite till mig. Eller, jag tog mig rätten att ta en bokstav från dem.
• Jag väljer att fota i ”rätt ljus”, med solen i ryggen, för att få en jämn bildserie. Detta påverkar valet av gravar väldigt mycket. Detta val gör jag för slå an en viss ton i bilderna, resultatet gör att bilderna blir odramatiska. Jag vill inte ha skönt, romantiskt motljus. Jag vill ha ett avslöjande, kallt ljus. Det ger en dokumentär och redogörande känsla i bilderna, men mitt handlande påverkar även bildernas äkthet och en fråga om det verkligen är dokumentärt. Alla val och ingrepp på bilderna påverkar sanningen.

NARRATIV Jag utgår från mig själv för att genom bilderna, berätta en historia om andra slumpvis valda, döda människor i sina gravar. Med narrativet i åtanke drömmer jag mig bort under mitt fotograferande, nästan hör Kapten Fricks röst i bakgrunden, kan se honom framför mig. Ett narrativ är en text som berättar en historia, men inte bara från dess innehåll utan också från kontexten, formen och uttrycket. Det är jag som står för formen och kontexten då gravarna sätts in i min kontext, men uttrycket och den associerade betydelsen ligger hos betraktaren. Bokstäver som skapar texten består här av bilder.

LÖST UNDERVISNINGSUPPLÄGG

Den slumpmässiga metoden släpper lös idéer och tankar på ett otvingat sätt och får oss att se saker i vår närmiljö vi annars kan gå om miste.

How to be an explorer of the world är en utmärkt bok att inspireras av i utformandet av undervisning i bild. Många av exemplen i boken kräver ingen planering alls utan kan fungera som pausuppgifter eller något elever kan göra när de är klara med ordinarie uppgifter. Man kan även koppla ihop flera moment och göra till en längre uppgift. Det skulle t ex fungera att använda det slumpmässiga perspektivet i arbetet med en specifik plats där eleverna samlar in upptäckter. Man kan med fördel jobba med flera olika medier som ljud, skissa med penna, skissa med kameran, rörlig bild osv. Utifrån insamlad media kan ett mediekollage skapas, förslagsvis som en film i kombinationen med fysiskt material. Flera sinnen kan kopplas in i observerandet av det slumpmässigt infångade materialet.

• Kombinationer av bild, ljud och text i eget bildskapande.
• Presentationer av eget bildskapande.
• Framställning av berättande informativa och samhällsorienterande bilder om egna erfarenheter, åsikter och upplevelser.

LGR 11 Skolverket 2019

Det stående inlägget ”Skiss och Process” utgår denna vecka, då alla tagna bilder ingår i serier fotade i slumpen.